navelfluff

Sista inälgget här. Last post here. Viimeinen postaus tällä palvelimella.

Navelfluff flyttar till navelfluff.org. Uppdatera era bokmärken och checka ert RSS-flöde.

Navelfluff moves to navelfluff.org. Please update your links and check your RSS-feeds.

Navelfluff muuttaa osoitteeseen navelfluff.org. Päivittäkää linkkinne.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner. Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt av vardera på en vit bordduk. Det vin som lämnar en gedigen fläck efter sig är ett rödvin.

Riktiga kännare kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller rött.

De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera om det är rött eller icke.

Om man serverar rött vin är det lämpligast att ge var och en av gästerna en gammal fuktig trasa att hålla under hakan medan de dricker, så att de inte förstör sina kläder om de spiller på sig.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin man serverar i porten. Har man icke någon port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

Torra viner serverar man lämpligen pulvriserade, men man bör se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa till, i så fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv skall bära hem sina flaskor från systemet gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

Starka viner håller att slita på mycket längre än svaga. Man bör dock se upp med de starka vinerna så att de inte rusar upp och tar struptag på en..

Det finns också en rad alkoholfria viner, och dessa blir inte gästerna fulla och bråkiga av..

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Vi skall heller icke förakta de inhemska (sic) vinerna. Svenskt vin tillverkar laglösa skurkar av maskrosblommor. Mången svensk hemmansägare odlar fortfarande maskrosor i sin trädgård, men för att lura polisen kallar man dem dock för “ogräs i gräsmattan”.

Sånhärnt strunt skickar min mor mej

Om ett år vill jag vara här.

Jag tänkte för nån vecka sen skriva en kommentar då Disney köpte upp Pixar. Stora åengar byter hand. Koncensusanimatorn köper geekarna med konstnärlig talang. Snyft snyft, orätt är världens lön och en hel fotbolsplan med attityd går i graven. Disney har ju under några år gjort samarbete med Pixar (Toy Story 1 och 2, A Bug’s Life, Monsters Inc., Finding Nemo…) och det var länge tal om att The Incredibles skulle ha varit sammarbetets sista film och att Diz sedan skulle upprusta sej en egen animationsavdelning och i samma veva ge foten åt alla som ännu jobbade med penna och papper — och så gick det ju egentligen, fast inte som jag väntat mej.

Men affären, insåg jag, hade en intressantare vinkling. Huvudägare i Pixar var nämligen Steve Jobs, Kungen av Apple (två gånger, dessutom), som bytte sina Pixar-aktier mot mer lättsålda Disney-aktier. Men med ett sådant kapinnehav måste han ju dessutom få an ansenlig syl i vädret gällande distribueringen av Buena Vistas filmproduktion (Walt Disney Pictures, Touchstone Pictures, Hollywood Pictures och den intressantaste, Miramax Films). Filmdistribution och viPod, eller för att spinna vidare, filmdistribution genom ITMS till MacMediagrunkan där hemma, dvs nästa generations MiniMac, eller varför inte varenda Mac, som numera gott kan dubbla som MacMediacenter (läs: Front Row)? Mmm… pengar.

Jag valde att inte kommentera mitt resonemang. Orsaken var att jag var säker att Robert X. Cringely skulle göra det inkommande veckoslut, och som vanligt med insikt som närmar sej konspirationsavslöjande. Med andra ord, han skriver phan så mycket bättre än jag. Bob bar upprepade gånger teoretiserat om att den verkliga orsaken till MiniMacens existens inte är att fungera som inkörsport för Windows-användare (Linux-användare behöver inte konverteras, Macinstoshar kör ju redan Unix) utan att bli en attraktiv mediaterminal för hemmen — med exklusiv anknytning till Itunes MusicMedia Store. Ett mellanting mellan en videobandspelare, ett fotoalbum och en iPod. Och pengarna bara fortsätter att rasa in.

Naturligtvis hade jag rätt. Cringely kommenterade. Inte så bitskt, analyserande eller vidarespinnande som jag tänkt. Det sparade han till denna vecka. Tänk om inte Disney köpte Pixar, utan Steve Jobs? I praktiken alltså anställde Jobs i Disney’s styrelse på så sätt att Jobs dels har en skaplig hacka att tjäna på Disney som han dessutom vinned dubbelt genom iTunes M* Store. Det var ett spinn jag inte vågat tänka mej! Det ställer ju hela affären på huvudet! Mera konspiration! Härligt!

Nu förstår jag äntligen vad Niinistö menade med sitt något kryptiska valspråk “Vastakkainasettelun aika on ohi”. Han bäddade ju naturligtvis för den Andra Omgången då han behöver allt stöd han kan få från Vanhanens anhängare (och alla andra). Sloganen betyder naturligtvis att Niinistö är er vän och inte alls har diametralt motsatta åsikter med er fast ni anhänger ett annat parti.

Slug, han Sauli.

Tuffa typer gör sin tangiabrännare själv. Inte för att de behöver det, utan för att de kan.

I slutet av förra året bloggade jag om Ode till Skottsekunden. Så här låter resultatet.

Tjo! LEGO har dammat av Mindstorms-serien, dvs de programmerbara robotiklegona. Mindstorms NXT kommer ut nästa höst, lämpligt till jul (undrar om Ronja är tillräckligt gammal för att uppskatta… nå, ett problem i sänder).

De nya Mindstormarna har en uppdaterad 32-bitars centralenhet, nya sensorer (ultraljud för mätande av avstånd, tex) och kan motta program både över USB och Bluetooth. Wired har oxå en kul artikel angående Mindstorms NXT och dess utvecklare.

Och här kommer en snärtig grej. Lego söker 100 betatestare som får köpa Mindstorms NXT fem månader före vanliga dödliga till ett reducerat pris– och sen får de pynja och experimenteral, utveckla och blogga bäst de vill om saken. Ingen dålig marknadskampanj

[Via]

Iliad träffade huvudet på spiken. Gårdagens User Friendly kommenterar den minskande CD-försäljningen. Som för övrigt är mindre än jag väntat: det säljs mellan 2½ och drygt tre CD-skivor per person i och år i Europa och USA. Och så marrar man med stora bokstäver att försäljningen minskat med sex procent.

Johanna Westman skrev i ledaren i dagens Husis att det ingalunda räcker med ett år av god vilja om man ska göra historia av fattigdomen.

Amen. Mitt vita band har årtalet 2005 inskriberat och antagligen tar jag av det efter nyår, men det betyder ju inte att man ska sluta bry sej.

Make poverty History-kampanjen gick ju inte ut på att få fyrk av medborgarna, utan att få speciellt de som bestämmer (hej, presidentval på väg) om pengarna att ta en funderare på hur välfärden ska distribueras så att det har en lite mer stående effekt. Sådär som att betala UNDP för några “specialister” som gör utvecklingsarbete i utvecklingsländer…