Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner. Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt av vardera på en vit bordduk. Det vin som lämnar en gedigen fläck efter sig är ett rödvin.
Riktiga kännare kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller rött.
De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera om det är rött eller icke.
Om man serverar rött vin är det lämpligast att ge var och en av gästerna en gammal fuktig trasa att hålla under hakan medan de dricker, så att de inte förstör sina kläder om de spiller på sig.
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.
Portvin är ett vin man serverar i porten. Har man icke någon port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
Torra viner serverar man lämpligen pulvriserade, men man bör se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa till, i så fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
Om man själv skall bära hem sina flaskor från systemet gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Starka viner håller att slita på mycket längre än svaga. Man bör dock se upp med de starka vinerna så att de inte rusar upp och tar struptag på en..
Det finns också en rad alkoholfria viner, och dessa blir inte gästerna fulla och bråkiga av..
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
Vi skall heller icke förakta de inhemska (sic) vinerna. Svenskt vin tillverkar laglösa skurkar av maskrosblommor. Mången svensk hemmansägare odlar fortfarande maskrosor i sin trädgård, men för att lura polisen kallar man dem dock för “ogräs i gräsmattan”.
Sånhärnt strunt skickar min mor mej 
