navelfluff

Solution: install Kubuntu Linux. Aaaah. The laptop works again

(ok, tomorrow i get to see how well it works at work, but that’s another story)

Aaargh. Again a Linux installation bites the dust.

Yesterday i did an apt-get update and upgrade on my laptop. Apt-get complained that there was some problem with lib-mesa-something, which has something to do with OpenGL.

In my desperation, i did an apt-get distribution reinstallation which, in retrospect, was a bad idea. At least my X-Windows did work before, but now i just get the error message /etc/X11/X is not executable.

Not good.

I thought of re-installing the whole damn Debian with kubuntu, but there’s a MS-Windows installation on the same hard disk that i don’t want to risk. It’s one of those Thinkpad-Windowsen, and apart from hosting some rather persistent spyware (nail.exe anyone?) it works.

Don’t know exactly what i’ll do just yet. It’s my work laptop so i could give it to the IT support guys, but i’d rather fsck things up so irrevocably that i simply cannot fix things before i do. Or in other words, i’ll want to try to fix it myself first.

Let’s see where that takes me. I already have another laptop with a broken Gentoo Linux that i’d like to let the IT support guys replace…

Vielä olisi neljä päivää aikaa ostaa Steve Rotheryn vanha kaksikaulainen kitara. Kuvassa oikealla. Steve on kuvaushetkestä hieman paisunut eikä enää mahdu kitaransa taakse.

Steve myy samalla oman ämyri/vahvistinkombonsa, Marshall-vahvistimensa sekä ystävänsä Mark Kellyn Roland D50-syntikan.

Ja jottei nyt kenellekään jäisi epäselväksi niin Steve Rothery on suuresti tykkäämäni orkesterin nimeltä Marillion kitaristi. Jossa Mark Kelly soittaa kiippareita. Kelly ei ole mainittavasti paisunut kuvasta, mutta hiukset ovat kyllä lähteneet. Ja samoin on kuvan keskellä poseeraava vokalisti Fish.

I just don’t understand some muslims. I mean, i do understand that most muslims are not of the militant, fundamentalist, flag-burning kind, but still i don’t understand the scale of Evilness that some of the lesser tolerant muslims follow. It’s bad when muslims are physically tortured. It’s really bad when they are ridiculed. And it’s really, really bad when The Holy Koran (Qur’an) is ridiculed, but it’s only when the holy word is ridiculed when people hit the streets.

Or the more current example. It’s really, really evil when a Danish newspaper does a culturally insensitive thing (half a year ago, mind you) publishes caricatures of which some depict prophet Muhammad, but as retribution, it’s alright to kill people in protests.

Now the Danes has closed their embassy in Pakistan due to the lack of security. Still it was okay when Denmark was involved in the rescue operation after the earthquake in Pakistan.

Go figure.

The Government of Finland has signed an agreement to support the development of Timor-Leste, the nation formerly known as East Timor, with a further 500′000 euros, bringing Finland’s support to over 1 M€ for the last three years (including, heh, my salary at the time ).

The press release says the money will be channelled to send more advisors to Timor-Leste. I’d love to go. I would if i didn’t have this family… Timor still isn’t the easiest place on a family.

In the picture to the right, we have Ambassador Markku Niinioja of the Finnish embassy in Jakarta (Finland does not have representation in Timor) shaking hands with UNDP Resident Representative (which is a UN understatement for “UNDP country manager”) Dr Sukehiro Hasegawa after the signing. The painting on the wall btw is rather typical of modern Timorese paiting, and i’m a bit sad that i didn’t have space to bring any art with me home from Timor.

Two things regarding web user interfaces happened to me within the last 24 hours. First, i stumble upon the blog Jabbering Giraffe (possibly through CSS Mania). On the surface, there’s nothing special about the Jabbering Giraffe user interface (UI) but look closer at the top row. From there, you can “personalize” the display: toggle rendered headline fonts (using sIFR, very nifty), body text size and width (fixed/maximum/flexible-within-sane-limits) and whether the side bar should be placed on the left or on the right. And there is a rather nifty use of symbols –with CSS generated content, i suspect– in conjunction with visited links. What i don’t know (yet) is whether the personalization is persistent, i.e. sticks between sessions. But it’s a purposeful implementation of dynamic HTML nonetheless. Actually, i don’t know if the DHTML magic originates from Jabbering Giraffe, but i’ll allow him the honour for now.

The second thing i caught from Slashdot: Yahoo! has released a HTML user interface library (“Oh, so i’d want Yahoo!-branded UI components on my site?”, i thinks) as Open source (“Whoa, they’re smarter than i thought!”). That, and a set of HTML UI Patterns.

I haven’t had a look at the UI library yet, but if some of the patterns Yahoo! describes can be realized with the UI lib, i’m happy. At least it contains the backline needed for AJAX connections, drag-and-drop, event handling and page animation. The library also contains more tangible artifacts: a calendar, slider and Tree View component (”widget”). Very welcome!

Yahoo! seem to be hinting that they are eating their own dog food, using the same stuff for their own web apps. I wonder if the UI library is the same one used at Flickr, which employs a bunch of subtle but useful DHTML techniques, like in-place editing (”direct manipulation” in usability-speak) of titles and texts.

I hope these components are useful and flexible. If they are, they will provice Yahoo! a lot of good and well-needed web karma that Google has stolen a lot of lately.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner. Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt av vardera på en vit bordduk. Det vin som lämnar en gedigen fläck efter sig är ett rödvin.

Riktiga kännare kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller rött.

De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera om det är rött eller icke.

Om man serverar rött vin är det lämpligast att ge var och en av gästerna en gammal fuktig trasa att hålla under hakan medan de dricker, så att de inte förstör sina kläder om de spiller på sig.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin man serverar i porten. Har man icke någon port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

Torra viner serverar man lämpligen pulvriserade, men man bör se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa till, i så fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv skall bära hem sina flaskor från systemet gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

Starka viner håller att slita på mycket längre än svaga. Man bör dock se upp med de starka vinerna så att de inte rusar upp och tar struptag på en..

Det finns också en rad alkoholfria viner, och dessa blir inte gästerna fulla och bråkiga av..

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Vi skall heller icke förakta de inhemska (sic) vinerna. Svenskt vin tillverkar laglösa skurkar av maskrosblommor. Mången svensk hemmansägare odlar fortfarande maskrosor i sin trädgård, men för att lura polisen kallar man dem dock för “ogräs i gräsmattan”.

Sånhärnt strunt skickar min mor mej

One of the poppier tracks that i keep on digging even if it’s been on heavy rotation on The Dividing Line for quite some time is Pressure by the band Threshold. InsideOut, their label, has a near-zero-budget (and near-zero-ingenuity) video of the track. Yes, i still think it’s catchy, even after viewing the clip

Inside out has a whole bunch of freely downloadable full length tracks , including stuff from Spock’s Beard, Enchant, RPWL and Tiles (but, alas, no Ritual)

Om ett år vill jag vara här.

Jag tänkte för nån vecka sen skriva en kommentar då Disney köpte upp Pixar. Stora åengar byter hand. Koncensusanimatorn köper geekarna med konstnärlig talang. Snyft snyft, orätt är världens lön och en hel fotbolsplan med attityd går i graven. Disney har ju under några år gjort samarbete med Pixar (Toy Story 1 och 2, A Bug’s Life, Monsters Inc., Finding Nemo…) och det var länge tal om att The Incredibles skulle ha varit sammarbetets sista film och att Diz sedan skulle upprusta sej en egen animationsavdelning och i samma veva ge foten åt alla som ännu jobbade med penna och papper — och så gick det ju egentligen, fast inte som jag väntat mej.

Men affären, insåg jag, hade en intressantare vinkling. Huvudägare i Pixar var nämligen Steve Jobs, Kungen av Apple (två gånger, dessutom), som bytte sina Pixar-aktier mot mer lättsålda Disney-aktier. Men med ett sådant kapinnehav måste han ju dessutom få an ansenlig syl i vädret gällande distribueringen av Buena Vistas filmproduktion (Walt Disney Pictures, Touchstone Pictures, Hollywood Pictures och den intressantaste, Miramax Films). Filmdistribution och viPod, eller för att spinna vidare, filmdistribution genom ITMS till MacMediagrunkan där hemma, dvs nästa generations MiniMac, eller varför inte varenda Mac, som numera gott kan dubbla som MacMediacenter (läs: Front Row)? Mmm… pengar.

Jag valde att inte kommentera mitt resonemang. Orsaken var att jag var säker att Robert X. Cringely skulle göra det inkommande veckoslut, och som vanligt med insikt som närmar sej konspirationsavslöjande. Med andra ord, han skriver phan så mycket bättre än jag. Bob bar upprepade gånger teoretiserat om att den verkliga orsaken till MiniMacens existens inte är att fungera som inkörsport för Windows-användare (Linux-användare behöver inte konverteras, Macinstoshar kör ju redan Unix) utan att bli en attraktiv mediaterminal för hemmen — med exklusiv anknytning till Itunes MusicMedia Store. Ett mellanting mellan en videobandspelare, ett fotoalbum och en iPod. Och pengarna bara fortsätter att rasa in.

Naturligtvis hade jag rätt. Cringely kommenterade. Inte så bitskt, analyserande eller vidarespinnande som jag tänkt. Det sparade han till denna vecka. Tänk om inte Disney köpte Pixar, utan Steve Jobs? I praktiken alltså anställde Jobs i Disney’s styrelse på så sätt att Jobs dels har en skaplig hacka att tjäna på Disney som han dessutom vinned dubbelt genom iTunes M* Store. Det var ett spinn jag inte vågat tänka mej! Det ställer ju hela affären på huvudet! Mera konspiration! Härligt!